Omvärlden och Balochistan

Balochistan är uppdelad mellan tre länder, det vill säga Pakistan Iran och Afghanistan

och dess uppdelning skedde i olika tidsperioder och i samband med förändringar i världspolitiken.

När engelsmännen kände sina intressen i området hotade genom ryssarnas frammarsch mot varma vatten i persiska viken och Oman havet på mitten av 1800-talet. Då invaderade engelsmännen det suveräna östra Balochistan och dess ockupation fortsatte fram till att staten Pakistan kom på världskartan 1947. I samband med konstruktionen av den nya staten skulle en folkomröstning förekomma i de provinser, Punjab, Sindh och Paktunistan, som skulle ingå den nya staten.

Men det förekom ingen folkomröstning i östra Balochistan eftersom Balochistan betraktades som en självständig nation och kungen av Balochistan uttalade sitt lands suveränitet en dag innan utropningen av staten Pakistan.

Den suveräna östra Balochistan existerade i ytterligare ett år, då anklagade den nybildade staten Pakistan sin granne för samarbete med främmande makter mot Pakistan. Då rullade de pakistanska krigsmaskinerna mot sin granne och ockuperade den.

Det var det första sveket den balochiska nationen fick uppleva när omvärlden låtsades att inget hade hänt. Konsekvenserna av ockupation var grymt och förkrossande med följder av 100-tals döda och 1000-tals flyktingar.

Den balochiska nationen i östra Balochistan fortsatte sin strävan för frihet och rättvisa inom Pakistan fram till 1971, då balocherna fick en chans att bestämma själva genom att delta i ett val där regionala partier fick bilda en provinsiell regering, den provinsiella regeringen fick framgång genom att ge den balochiska nationen sin identitet som var förlorad i decennier.

Centralmakten i Islamabad som kände sig obekväm anklagade en gång till det östra Balochistan i samarbete med främmande makter mot staten Pakistan och då rullade en gång till den Punjab dominerande krigsmakten och ogiltigförklarade provinsiella regeringen 1973. Konsekvenserna var som vanligt förkrossande och följderna blev återigen tusentals döda och flyktingar, den balochiska nationen fick ännu en gång till uppleva att bli övergiven av omvärlden

Balochistan är en av världens rikaste delar och mest geografiskt strategiskt viktigt också men samtidigt den fattigaste delen av Pakistan, det är en paradox av en verklighet som balocherna är tvungna att leva med. Det saknas livets grundläggande behov Tex. rinnande vatten tillgång till vård, barn dödligheten katastrofalt, analfabetismen bland kivnnor saknar sitt motstycke och arbetslösheten ofattbart högt.

Den makt törstiga generalen, Parviz Mosharaf, är desperat efter medel för att försörja sin gigantiska arme som är utrustad med kärnvapen och dessa naturresurser, olja och gas mm, finns ingenstans förutom i Balochistan. Generalen känner ingen skyldighet att dela resurserna med balocher i provinsen utan vill själv behålla allt. Som vanligt använder den Punjab dominerande militären sin makt mot protesterande balocher och är besluten att svara varje fredlig protest med vapen.

Det var i mitten på december 2005 då Punjab dominerande militären marscherade fram mot Balochistan för att slå ned alla folkliga protester mot utvinningen av provinsens naturresurser som skulle gå till militären i Pakistan och dess statsapparat.

Den pakistanska staten argumenterar för sitt agerande i östra Balochistan med genom att säga att det inte är den balochiska nationen som motsätter sig mot utvinningen av olja och gas i provinsen som skulle tillbringa välfärd och välmående i provinsen utan att det är några klanledare som känner sina positioner hotade.

Några frågor till generalen: vilka är dom klanledare som inte är uppköpta av pakistanska staten, och inte sitter i trygga och tunga poster?

Som ovan har blivit påpekat att det är en historisk konflikt som pågår och det är en kamp mellan en kärnvapenmakt och en nation som upplevt och upplever marginalitet både ekonomiskt, politiskt och kulturellt samt att det är landet Balochistan och dess naturtillgångar som är intressanta för staten Pakistan och inte dess befolkning, historia och kultur.

Förtryck, förnedring och marginalisering löser ingen konflikt och banar inte heller väg mot ett harmoniskt band mellan olika nationer inom staten Pakistan och inte heller i ett annat land utan att den ger näring till extrema krafter. Dom krafter som är villiga att föra fram en fredlig lösning genom dialog förnekas och osynliggörs.

Man är rädd att situationen kommer att medföra att ännu tusentals liv kommer att spillas. Vi hoppas verkligen att världen agerar innan det ärför sent. Man hoppas också att Sverige och andra länder inte exportera vapen till Pakistan som med stor sannolikhet kommer att används mot folket i Balochistan.

Mohammad Zainudini