Balochistan
Balochistan, balochernas hemland, ligger på den iranska platån i sydvästra och södra Asien, mellan Iran, Pakistan och Afghanistan. Balochistan kallas också ett land av kontraster och med det menar man dess olikheter i form av natur och klimat. Balochistan består av höga och långa bergskedjor där Soleimanbergen utgör en naturlig nordlig gräns. Från nordvästra Balochistan avgränsas landet av öknen Kavir e Lott och söder av Omanska havet samt Persiska viken.
Balochistan sträcker sig från staden Bander Abbas i södra
Iran fram till staden Karachi i södra Pakistan och har en kust mer än

Baloch
Ordet baloch förekommer i olika form. Bland annat balooch, balosh, och belushi och det är en etnisk folkgrupp med ett omdiskuterat ursprung. Ursprungsdiskussionen sammanfattas av fyra olika och vitt skilda teorier:
Denna skrift kommer inte i detalj att ägna sig åt diskussionen kring balochernas ursprung.
Ytan
Det officiella västra eller iranska Balochistans yta är 186,578 kvadratkilometer och utgör därmed den största provinsen i Iran. Västra Balochistan är egentligen än större till ytan men regionen har avsiktligt styckats upp av den Iranska regimen. Allt i syfte att aktivt undergräva det balochiska folkets känsla av nationstillhörighet. I regimens politik har ambitionen varit att skapa balochiska minoriteter i persiskdominerade områden. Syftet har naturligtvis varit att försvaga balochernas position. Det finns balochiska enklaver i provinserna Hormuzhgan och Khorasan, Kerman mm. Om dessa enklaver räknas med blir västra Balochistans yta 280 000 kvadratkilometer. Den östra Balochistan omfattar 45 % av pakistanska totala ytan och har en befolkning ca: på 8 miljoner.
Naturresurser
Balochistan är en region med stora ekonomiska tillgångar. Från den långa kusten, som sträcker sig från Hormuzsundet i väst till Karachi i öst, exporteras 20 procent av världens oljeförbrukning. Balochistan har mycket stora olje- och gastillgångar jämte stor förekomst av andra naturtillgångar så som marmor, guld, koppar, malm och uran. Vidare finns stora arealer odlingsbar mark. Cirka 40 % av Irans totala fiske försörjning kommer västra Balochistan.
Språk
Det balochiska språket tillhör de iranska språken i den indoeuropeiska språkfamiljen. Balochiska språket liksom kurdiska tillhör de så kallas nordväst iranska språken. En stor majoritet av Balochistans befolkning talar balochi. I vissa delar talas brahovi men alla identifierar sig ändå som balocher.
Det balochiska språket är förbjudet att användas och balochiska barn ska i enlighet med den iranska regimens doktriner enbart lära sig persiska. Balochiska skolbarn lär sig även i övrigt endast om den persiska kulturen med dess historia, kultur, högtider och traditioner.
Kultur
Den balochiska kulturen är rik, mångsidig och djup grundad. Balochistans historia sträcker sig i flera tusen år tillbaka. I Mehrgan, den 3 000– 7 000 år gamla balochiska staden, uppstod en av världens tidigaste mänskliga bebyggelser. Dess civilisation finner enligt franska arkeologer sin motsvarighet i de Egyptiska och Mesopotamiska kulturerna. Den nedbrunna staden i norra Balochistan är en unik arkeologisk upptäckt och ett starkt bevis på en mycket tidig civilisation med sofistikerad konst, planerad bebyggelse, hantverk och ingenjörs-/bevattningskonst.
Den balochiska poesin är inte bara erkänt vacker utan även en av de äldsta exemplen på poesi. I den balochiska kulturen har poesin alltid varit kombinerad med musik. Den balochiska musiken och folkloren värderas högt av balocherna och har gått i arv från generation till generation.

Balochisk
klänning

Baloch från
1900 talet

Befolkning
Befolkningen i västra Balochistan som nästan uteslutande består av balocher är mellan 3-5 miljoner och utgör således en av Irans många icke-persiska minoriteter dvs. tuker, kurder, araber och turkamaner. Faktum är att Iran i huvudsak utgörs av minoriteter, endast 30-45 procent av Irans befolkning är perser.
Religion
Den religiösa diskrimineringen är påtaglig. Balocher är sunnimuslimer liksom kurder och turkmaner. Perserna som dominerar makten är shiamuslimer. Shia är den officiella religionen i Iran vilket bland annat innebär att ingen sunnimuslim kan blir president. Huvudstaden Teheran bebos och besöks av miljoner sunnimuslimer men förvägras rätten till en egen moské. För att utöva sin tro och religiösa förpliktelser måste sunnimuslimerna besöka de utländska ambassader som erkänner den sunnimuslimska trosinriktningen.
Sociala förhållande
Centralmaktens politik har hela tiden varit att aktivt arbeta för att persifiera alla icke-perser. Den ofta så brutala och våldsamma politiken har lett till att balocherna har blivit en av de mest förföljda, förtyckta och försummade folkgrupperna i Mellanöstern.
Balochistan är den fattigaste provinsen i Iran och enligt en rapport från FN är läs- och skrivkunnigheten i Balochistan den lägsta i hela Iran. Provinsen är en av Irans rikaste regioner mätt i tillgången på naturresurser men det har aldrig varit centralmaktens ambition att ekonomiskt utveckla regionen. Alla ekonomiska investeringar koncentreras systematiskt i persisk-dominerade områden.
Som ett resultat av en från centralmakten uppenbar strategi blir det ekonomiska och politiska gapet mellan perser och balocher bara större. Balocherna ska berövas alla möjligheter att bibehålla och utveckla en egen kultur. Ekonomiskt och politiskt blir detta uppenbart i det faktum att balocher, oavsett nivå, inte tillåts inneha offentliga positioner i sin egen provins.


I ett kort historiskt
perspektiv
Balochernas sociala och kulturella identitet har i likhet med många andra folkgrupper utvecklats ur sagor, berättelser och myter. Många av berättelserna har sitt ursprung i verkliga händelser, andra har mer haft ambitionen att tydligt identifiera fienden. De uppdiktade och verkliga händelserna har dock tillsammans format en kulturellt stark folkgrupp med stark självidentitet.
Bakåt i historien möter man berättelser om hjältemodiga balocher som drabbade samman med Alexander den store. Många är också berättelserna om hur balochernas stred mot perserna och om hur den persiska kungen Anno Shirwan beordrade balochernas utrotning. Detta enligt poeten Ferdosi som levde under medeltiden och som beskrev händelser som hänt omkring tusen år innan han själv levde. Ferdosi talar också om de balochiska militära förband som var väldig kända för sin skicklighet och för sitt mod i krig. Enligt Ferdosi skulle ingen som sett deras nackar i slagfälten ha mött dem ansikte mot ansikte!
Ferdosi skriver också om kriget mellan Iran och Makkuran där Iran vinner kriget och kungen installerar den balochiska generalen Ashk Kosh Baloch som landshövding i Makkuan. Det faktum att en baloch blev utsedd till landshövding har av många historiker tagits som bevis för att balocherna redan var bosatta i det område som senare blivit känt som Balochistan. Kungen skulle mot den bakgrunden ha valt en baloch till regionalt överhuvud för att han genom kännedom om språket, kulturen och sederna lättare skulle bli accepterad av befolkningen.
Den enskilt viktigaste händelsen i det balochiska samhällsbyggets historia är den konfederation som bildades av ett 40-tal klaner förmodligen i staden Pahrah i nuvarande Iranshar, på 1200-talet.
Senare i historien bildades på 1500-talet en konfederation av de två huvudklanerna Rind och Lashari. Chaker den store var ledaren för denna konfederation. Denna period i balochernas historia benämns som en ”gyllene tid”. Balochistan etablerade sig som en nation som erkändes av samtida och närliggande imperier och kungadömen så som Mongoliet, Persien och Afghanistan. Balochistan sträckte sig från Hindus i öster till Bander Abbas i väst och utmärktes av för samtiden kvalificerade statsbärande och kulturella aktiviteter.


Från Karachi till Bander Abbas
I mitten av 1700 talet lyckades Naseer Khan Noree den store att etablera en rikstäckande statsapparat och lyckades samla det klanbaserade balochiska samhället. Hans familj fortsatte att utöva sin makt fram till dess att Balochistan fick ett strategiskt värde för nationer som Storbritannien och Ryssland.

Balochistans flagga från
1700-talet.
Fortsättningen av denna skrift har som ambition att förklara den process som lett fram till det smärtsamma faktum att balocherna inte längre har en egen nation.
Balochistan styckas
Uppdelningen av landet Balochistan skedde i samband med förändringar i världspolitiken. Engelsmännen kände att deras intressen i området var hotade genom ryssarnas frammarsch mot Persiska viken och Omanska havet på mitten av 1800-talet. Då invaderade engelsmännen det suveräna Balochistan.

Uppdelning i olika perioder
Invasionen mötte stort motstånd från den balochiska sidan men uppgiften att hålla tillbaka de välutrustade britterna blev balocherna övermäktigt. I striderna mot britterna miste den balochiska kungen Mehrahb Khan livet och balocherna var tvungna att mot sin vilja acceptera britternas överhöghet.
Britterna var kända för att härska genom att söndra och samma strategi blev använd i Balochistan. Britterna delade upp det enade landet i olika distrikt och utsåg lokala klanledare, ”Sardar” som chefer. På så sätt eliminerades centralmakten och kungen gjordes maktlös. Taktiken lyckades och successivt fråntogs kungen hans makt av britterna för att de själva skulle överta makten över utrikespolitiken m.m.
Uppdelningen av Balochistan hade för britterna inte enbart motivet att underlätta styrningen utan hade även mer långtgående strategiska motiv i syfte att bibehålla det egna inflytandet över regionen. De balochiska regionerna blev ett betalningsmedel för britterna i förhandlingar med de mäktiga och näraliggande rikena. Resultatet blev bland annat att engelsmännen skänkte en del av Balochistan till perserna år 1871.
I samband med den så kallade ”Durand-linjedragningen” år 1894 överlät engelsmännen en bit av det forna Balochistan till Afghanistan.
Västra Balochistan

Denna uppdelning mötte stort motstånd och resulterade i ett status quo förhållande, dvs den västra delen hamnade utanför moderlandets administration men samtidigt också utom perserna räckhåll och denna situation fortsatte fram till år 1928. I slutet på första kriget deklarerade Dost Mohammad Khan västra Balochistans suveränitet och han lyckades utöva sin makt över hela västra Balochistan genom att i viss mån få olika lokala krigsherrar med sig och i viss mån tvinga dessa med militära medel.
Alltså den status-quo som rådde sedan engelsmännen 1871 skänkte den västra delen av Balochistan till Persia, avbröts i och med att Amir Dost Mohammad Khan 1924 utropade västra Balochistans suveränitet. 1928 utbröt ett stort krig mellan Balochistan och Iran. Balocherna var redan i utgångsläget sämre rustade men stred heroiskt mot en militärt överlägsen motståndare. Kriget förlorades och Amir Dost Mohammad Khan förlorade kontrollen över västra Balochistan och blev själv arresterad. Allt sedan kriget år 1928 har Teheran full kontroll över västra Balochistan men motståndsrörelsen är stark och frihetskampen fortgår.

Sedan det västra Balochistan ockuperades och annekterades av den Iranska regimen har Iran haft två olika konstitutioner från 1906 och 1979. Gemensamt för de två konstitutionerna var att Balochernas rättigheter helt har utelämnats. Konstitutionerna har resulterat i att alla icke-persiska minoriteter successivt och systematiska utsatts för ekonomisk, politisk, kulturell och historisk marginalisering.
Den status-quo som rådde sedan engelsmännen 1871 skänkte den västra delen av Balochistan till Persian, avbröts i och med att Amir Dost Mohammad Khan 1924 utropade västra Balochistans suveränitet. 1928 utbröt ett stort krig mellan Balochistan och Iran. Balocherna var redan i utgångsläget sämre rustade men stred heroiskt mot en militärt överlägsen motståndare. Kriget förlorades och Amir Dost Mohammad Khan förlorade kontrollen över västra Balochistan och blev själv arresterad. Allt sedan kriget år 1928 har Teheran full kontroll över västra Balochistan men motståndsrörelsen är stark och frihetskampen fortgår.
För att finna en fristad i det fortsatta motståndet mot den iranska regimen och för att ännu effektivare bygga upp en balochisk motståndsrörelse sökte sig en del balocher till Irak. Iran och Irak var bittra fiender och balocherna kunde agera fritt med Irak som utgångspunkt. Bland de som sökte sig till Irak fanns grundaren av Balochistan National Movement (BNM) Rahim Zardkohi. Efter interna stridigheter bland de bolochiska frihetskämparna återvände en grupp till Balochistan. Efter återkomsten till Balochistan grundade Rahim Zardkohi BNM. Strax därefter fängslades Rahim Zardkohi och hans närmaste bundsförvanter av Shahen av Iran. I samband med den Iranska revolutionen störtades Shahen och Rahim Zardkohi frigavs. Det har gått 34 år sedan Rahim Zardkohi bildade BNM och syftet med dess bildande var att frigöra sitt land.
Rahim Zardhkohi
Efter frisläppandet deltog Rahim Zardkohi åter aktivt i kampen för balochernas rättigheter. BNM återuppstod. Kampen stod nu mot mullorna som övertagit makten i Iran men som fortsatt förtrycket mot Balocherna. I samband med att Rahim Zardkohi besökte staden Pahrah , Iranshar, blev han och hans följe attackerade av det iranska revolutionsgardet. Rahim Zardkohi mördades tillsammans med sina vänner och följeslagare.
Revolutions första år präglades av en demokratisk anda och alla sorters organisationer kunde verka fritt. Många vänsterorienterade organisationer uppstod och de talade om mäskliga fri- och rättigheter och minoriteternas rätt till självbestämmande. Många intellektuella studenter, lärare med flera samlades i dessa organisationer och deltog i kampen för nationella rättigheter, rättvisa, internationell solidaritet och för ett demokratiskt Iran.
Men balocherna som i stora antal sökte sig till de nya organisationerna förtrycktes även i dessa trots deras på pappret vackra ord om rättvisa och minoriteternas rätt till självbestämmande. I realiteten var balocherna välkomna som ”anhängare” men inte som fullvärdiga organisationsmedlemmar. I princip förekom inte balocher i förtroendeställning eller i nyckelpositioner.
När mullorna befäste sin makt och i praktiken verkställde sin ordning i det iranska samhället slog man ner alla former av motstånd och olagligförklarade alla former av politiska organisering. Mullorna nöjde sig inte med att bara olagligförklara organisationerna utan började systematiskt mörda oliktänkande och de som verkade offentligt. Situationen var mardrömslik och tusentals miste livet och hundratusentals människor i hela Iran tvingades fly.
Naturligtvis var balocherna direkt påverkade av mullornas förföljelse. Många balocher mördades och ännu fler tvingades fly västra Balochistan. De flesta balocherna tog sin tillflykt till östra Balochistan där staden Karachi i Pakistan blev balochernas mötesplats. Exilbalocherna tog initiativ till att nyorganisera BNM. Därefter har aktivisterna spridits över världen och BNM finns representerat i en rad länder, bland annat Sverige. Före spridningen till olika länder världen över flyttade BNM:s ledningen från staden Karachi till Kabul i Afghanistan.

Balochistans National Movement
BNM är en demokratisk och sekulär organisation som kämpar för balochernas rättigheter inom ramen för ett federalt Iran. BNM tror på mänskliga rättigheter och binder sig fullt ut med alla utfärdade deklarationer av FN och andra internationella organisationer inom mänskliga rättigheter. Fortsättningen följer…
Mohammad Zainudini